Hmm, vet egentligen inte hur jag ska börja detta inlägget, men tänkte skriva om den äckliga sjukdom vid namn bulimi, mia oxå kallat, ett hjärnmonster som inte går att styra när hon verkligen tar över. Haft diagnosen ett par månader. Dock har de hållt i från mitten på ca 2011 men gått i perioder men som sen blivit min värsta fiende för nu kan jag inte längre kontrollera det och inte heller dölja de, för de är en tyngd över en och jag vet själv att de är jag som måste ta mig därifrån, de är jag som själv som måste ändra tankarna o vinna över monstret! men, lättare sagt än gjort!

 

Folk tror kanske att, de e väl bara till o äta de man är sugen på, jo visst klart de är men när mia tar över så går de snett o man hinner inte tänka på vad man stoppar i sig från de e nere o när man sen ätit så mkt så får man ångest för man skulle ju egentligen inte äta så mkt för då skulle man bli tjock o de vill jag ju deffenitivt inte och då gör man sig av med de snabbt genom att sätta fingrarna i halsen eller laxera med korttids verkande preparat innan kroppen plockar upp allt de onyttiga. Det går att bli frisk, men samtidigt är ju mia en del av mig o det skulle kännas märkligt utan henne men samtidigt väldigt skönt o slippa henne! 

 

De är nu först som jag vågat tala ut om mina matproblem! Innan har man ju tänkt att folk kommer tycka man är konstig elr något sånt. människor som själv har haft eller suttit i träsket förstår bättre än andra som inte har de. 

Även funderat länge hur jag ska berätta även att skriva ut de så här öppet där alla ser. Men ser inte någon anledning till att hålla de inne i all evighet och man är ju starkare fler än en!

 

Kanske lite rörigt inlägg men nu vet ni iaf o ni behöver inte undra vf jag är så nojig med mat o kollar innehållsförteckningar på allt! 

 

Ha en toppen dag i solskenet

kram